Essä: Lyckojakten
Kategori:
Lycka, vad är egentligen lycka? Begreppet lycka kan möjligen vara det mest konfusa och mångfacetterade i den svenska ordboken, i alla språk för den delen. Det finns något speciellt åtråvärt och fascinerande i lycka, att lyckas. Det råder en stadig konsensus kring ämnet, lycka är något som människor över hela jordklotet strävar efter. En strävan som lätt kan kännas diffus och svårvunnen. Det är inte bara den skimrande bilden av lycka som får jordens befolkning att bli nyfiken över denna så kallade; “heliga plats”. Vad får oss att känna lycka och kan vi påverka vår egen lyckonivå? Är lycka en slump eller ett medvetet val?
Redan som barn proppas vi med budskap av vad som, ur samhällets perspektiv, tycks vara det perfekta livet. Karaktärer i Disney filmer som, inte bara har perfekt hår, utan även i 99,9 procent av fallen slutligen går in i en “happily-ever-after-bubbla” (allra helst i armkrok med en bildskön prins). Vi växer upp med tanken om att livet är en strävan efter en plats, en plats som kallas lycka. Denna skeva föreställning om att lycka är en befintlig plats, ett resemål är en stor faktor till varför så många människor känner sig misslyckade i sin jakt på befintlig lycka. Aldrig tidigare har vi människor rest så mycket som vi gör idag, tanken om att en solig strand och känslan av frihet skulle göra oss lyckligare är ett av verktygen vi ofta vill fiska upp ur verktygslådan när vi känner för att bygga ut mängden lycka i vårt liv. Dock kanske de stilla dagarna på stranden rent av ger motsatt effekt, att ligga och sola dagarna i ända kan snarare få en att känna sig vilse och utan syfte, vilket i sin tur skapar stress. Det är mer omständigheterna kring resan som att T ex. få umgås med sin familj på familjesemestern som ger en tillfredsställande lyckokänsla, en faktor som stöds av dokumentären Happy från 2011. I dokumentären framgår det att den största faktorn till lycka är att ha en bra relation till sin familj och vänner, en förutsättning för lycka. Dokumentären påpekar också att det generellt sätt finns två olika sorters värderingar och mål som människor vill uppnå i sina liv. Dessa två delas upp i externa lyckohandlingar och direkta lyckohandlingar, där externa lyckohandlingar är något som fokuserar på: Belöningar, materiella saker och utseende. Externa lyckohandlingar är alltså det vi får som resultat av T ex. pengar, vår yttre image (att se bra ut) och sociala status. Direkta lyckohandlingar ger däremot en direkt lyckoeffekt, eftersom de fyller behov som finns naturligt inom oss. Dessa psykologiska behov som vi människor har och behöver tillfredsställa kan sammanfattas i tre faktorer; personlig utveckling, goda relationer och viljan att hjälpa andra.
Ett stort problem med det västerländska samhället är att det framförallt fokuserar på de externa, vilket skapar en felaktig bild av vad lycka egentligen är. Att ha en hög social status, vara rik och se bra ut behöver inte nödvändigtvis betyda att personen i fråga är väldigt lycklig, tvärtom kan förväntningarna om att pengar ska ge lycka skapa en nedgång i lyckonivån eftersom pengarna i sig inte ger någon lycka. Det centrala är alltså inte pengarna, utan vad man gör av dem. Med de direkta målen kan en människa bli lycklig utan de externa, medan de externa endast ger kortvariga lyckorus av den respons som denna får i form av t ex. komplimanger. Att utvecklas på ett personligt plan, skapa relationer till andra människor och känna gemenskap kanske inte ger lika stora dopaminkickar som de externa, men de är betydligt mer konstanta i sin form.
Om vi tänker oss att en människa har en viss “normalnivå” av lycka och att lycka kan te sig i form av ett gupp, du känner höjningen men också nedgången när detta gupp tar slut. För att känna lycka måste du också ha känt nedstämdhet och tvärt om. Lyckoforskaren Burkeman menar att det är självaste jakten på lycka som gör oss olyckliga. I hans bok The antidote - Happiness for people who can’t stand positive thinking, utgiven 2012, beskrivs problemet där felet ,som vi allra flesta gör, är att försöka eliminera det negativa i vår tillvaro så som misslyckanden och sorgsenhet, vilket i sin tur får en att känna sig just misslyckad. Denna tanke låter mycket resonabel, för en blomstrande sommaräng är ingen sommaräng, i varje fall inte lika vacker, utan sina taggiga rosenbuskar. Burkeman förklarar ytterligare i sin bok att alternativet inte är uppgivenhet, utan att helt enkelt försöka acceptera livets omständigheter, att det bjuder på både motgångar och förluster och att varaktig trygghet inte existerar.
Kanske är det så att vi egentligen borde prata mer om strävan mot ett meningsfullt liv, snarare än ett lyckligt, något som Dalai Lama betonar vikten av i sin bok The Art Of Happiness, utgiven 1998. För sanningen är den att lycka varken är en plats eller ett sätt att leva, lycka är en känsla, ett mentalt tillstånd som inte varar för alltid eller på något sett är ett befintligt resmål. Ändå är detta tillstånd något som vi alla bör sträva efter, det är ett sunt beteende att vilja göra det bästa av sitt liv. Det gamla talessättet som min farmor hade broderat på en tavla hemma i köket kanske inte var så pjåkig ändå, snarare en visdom för livet; “var tacksam för det det du har.” Slutsats, med risk för att låta klyschig; uppskatta själva livet och livet kommer att uppskatta dig.
/A
